Funderingar

Saltstänk och krutgubba

bertilius — Wed, 22 Feb 2012 05:43:40 +0000

En gammal svensk långfilm från 1946.Vi befinner oss i Roslagen omkring 1915. På en av öarna bor bonden och fiskaren Ericsson (Sigurd Wallén) med sin hustru Johanna och Johannas far Isak. Ericsson är skenhelig, snål och smygsupande. Inför församlingen vittnar och domderar han mot “flärd och skörlevnad” och “dans och dryckenskap” men själv unnar han sig vad som helst efter några supar genever. Bara det är gratis.
Sjömannen August Karlsson (John Elfström), är en sjöman som går i land efter lång tid i Amerika (John Elfström). En skärgårdsbon som räds varken Gud eller länsman. Ericsson får en propp mitt på näsan för sin skenhelighet och hyckleri. Han tar väl hand om sin gamle far Isak Karlsson (Ludde Gentzel).
Att läsa Åhlen & Holms “priskurrant” var dagens näthandel. Transporterna ombesörjdes av storväxta ardennerhästar. Där finns mycket humor och bondkomik.
Filmen premiärvisades 28 oktober 1946 i Stockholm. “En mustig, rolig och hjärtlig folklivsskildring” baserad på Albert Engströms skärgårdslivsberättelser och särskilt på hans novell “August Karlssons återkomst”.
Svensk Filmdatabas, Film för alla.
Senaste sedda svenska långfilmer: Kan doktorn komma, om lappmarksdoktorn Einar Wallquist, I mörkaste Småland, med kul avsnitt “Militär på Rönneslätt, “Söder om landsvägen” med Edward Persson, “I dur och skur” Med Alice Babs och Povel Ramel, En melodi om våren, en förvecklingskomedi från 1943 och Resan till dig, en musik komedi med Alice Babs och Sven Lindberg.

“Superhotellet är klart – 23 år senare än planerat”

bertilius — Tue, 21 Feb 2012 06:54:07 +0000

Hotell Ryugyong i Pyongyang i Nordkorea räknas som en av världens märkligaste – och löjligaste – byggnader. Hotellet är högre än Chrysler Building i New York och dess bas är större än ett helt kvarter. Byggnaden består nästan enbart av betong, ser ut som ett rymdskepp och kastar en sågtandad skugga över den nordkoreanska huvudstaden.
Ryugyong har aldrig varit i drift, vilket förklarar varför utomstående har betraktat byggnaden som en symbol för allt som har blivit fel i Nordkorea. 1987 började man bygga en struktur som med 105 våningsplan skulle spegla landets välstånd. Nordkorea kunde då med Sovjetunionens hjälp unna sig ett eller annat jätteprojekt. Byggnadsarbetet avbröts bara fyra år senare då Sovjetunionen kollapsade och pengarna tog slut. Byggnaden hade då nått planerad höjd, men den stod där som skelettet av en pyramid med gapande fönsterhål. I många år stod en ensam kran på toppen av byggnaden som en påminnelse om det förfärliga misslyckandet.
“Det var hotellet med den symboliska kranen,” säger Simon Cockerell på resebyrån Koryo Tours i Beijing, som arrangerar turistresor till Nordkorea. “Byggnaden dominerade hela staden.”
Någon gång i vår kommer Hotell Ryugyong att öppnas delvis, 23 år för sent. I början kommer det kanske att fungera som kontorskomplex, inte hotell, men med tiden är det meningen att huset ska öppnas för turister, enligt nyhetsbyrån Yonhap i Söul.
Enligt sydkoreanska bedömare var Hotell Ryugyong från början det som en gång för alla skulle sätta den sydkoreanska huvudstaden. Söul, på plats.

Läs artikeln i The Washington Post: “North Korea’s super-size hotel is set to open — 23 years behind schedule“, eller läs den här, översatt i Tempus nr 07-2012

Miraklet

bertilius — Sun, 19 Feb 2012 20:48:51 +0000

Ett mirakel skedde under Mellos tredje deltävling i Leksand. Och på ett mycket spännande sätt. Av de fem låtarna som klarat sig vidare efter första omröstningen hade tre redan fördelats på Globen och “Andra chansen”. Två återstod, en direkt och en skulle åka ut. Björn Ranelid feat.Sara Li med “Mirakel” eller Mattias Andréasson, “M” i EMD som blev tre 2009, nu med egen smäktande r’n'b-låt på svenska, “Förlåt mig”. Och till publikens stora jubel blev det “nummer åtta”
Björn Ranelids engagerade prat om hur kärleken övervinner allt och Sara Lis häftiga sång gjorde vad ingen – fast kanske jag innerst inne – trott, gick direkt till finalen.
Då hade redan Molly Sandén – “Why Am I Crying” Facebook Blogg på Veckorevyn – redan tagit sig dit.
Till andra chansen gick Andreas Johnson – “Lovelight” Officiell Hemsida och Youngbloodmed låten med samma namn, “Youngblood”.
Alla dessa fyra hade jag på min “Fem bästa” lista sedan jag hört låtarna i förväg. Min femte var Love Generation – “Just A Little Bit”. Men där tog sig ju Mattias Andréasson in i stället.
De två sista var verkligen utanför: Maria BenHajji och årets webjoker “I mina drömmar” Carolina Wallin Pérez – “Sanningen” Officiell Hemsida.
Nästa, och sista deltävling, ska jag se live på Malmö Arena nästa lördag. Förresten, vilken fantastisk progression Gina Dirawi har visat som programledare! Men för all del, Sara Dawn Finer har också visat sig vara ett starkt kort. Men Helena Bergströms “kommenterande figurer” borde snarast försvinna från programmet.
Deltävling ett i Växjö två i Göteborg.

Årsmöte ettt

bertilius — Fri, 17 Feb 2012 07:25:19 +0000

Vänskapsföreningen Sverige-Tyskland (VFST) höll årsmöte i veckan. Det är det tredje jag varit med på. 2010 var jag nybliven medlem, 2011 blev jag suppleant i styrelsen och 2012 blev jag vice ordförande. Främst med ansvar för PR och webbsida.
Nästa alla var redan samlade i Trelleborgssalen i Parken när jag anlände en kvart innan mötet började. Jag fick genast trevliga bordsgrannar, Harriet Welin, Ingemar Green och Birgitta Forslund.
Monica Rosenqvist höll ett anförande och tackade för det förtroende som årsmötet visat henne. Hon hade tvekat länge inför uppgiften att bli ordförande för vänskapsföreningen Sverige-Tyskland men till sist givit efter för Birgits envishet och uppmuntran att acceptera utmaningen. Birgit Holmberg var sammankallande i valberedningen. Monica betonade också hur viktigt det är med alla medlemmars stöd och engagemang när det gäller att utveckla föreningens verksamhet. Utan detta fungerar inte ens den bästa styrelse eller för den del dess ordförande.
Drygt sextio av föreningens 250 medlemmar hade mött upp i Parken där det förutom traditionella årsmötesförhandlingar bjöds på en lyxig räksmörgås med öl eller vatten och därefter kaffe och kaka och förstås musik. Av George Ilie och hans syster Victoria, båda ursprungligen från Rumänien som framförde ett arrangemang för två violiner med bakgrundsmusik från en jättestor CD-spelare.

Senaste bloggar om VFST: 11-12-08 Julträff med vänner, 11-10-20 Jubileumsfest.
Bloggar om resor i föreningens regi:
Als der Schwede nach Stade kam, Sensommar på Rügen, Fyra dagar i Berlin

Moderat Lunch 2012

bertilius — Wed, 15 Feb 2012 06:31:03 +0000

Första moderatlunchen för året åt vi på Restaurangskolan, Forum i Trelleborg. Vi var 15 personer och dessa var inte de som traditionsenligt brukade deltaga. Vi kunde särskilt hälsa välkomna Bengt Andersson, som länge varit medlem i Moderata Seniorer och därutöver en stor skara från den nyligen avslutade Senior Sport School i Trelleborg, Agnete Levenius, Jan Regnell, Katarina Borglin, Kerstin Hansson, Marianne Ahlgren, Sten Andersson och Torbjörn Lanker.
Som förrätt valde jag Rostbiffcanapé med remouladsås, Rostbiff med bröd och philadelphiaost, och den var helt delikat liksom alternativet som andra avnjöt, Creme Vichyssoise som är en Potatis och purjolöksoppa med grädde och gräslök.
Som varmrätt valde jag Smördegsöverbakad frsk med skaldjursragu. Den var helt underbar. Det var en skål med en stuvning med fisk och skaldjur helt täckt av smördeg. Jag brukar alltid välja fisk på Restaurangskolan. Jag hoppade över desserten men de som ville ha det tog Hallonsorbet i mandelkorg.
För två rätter plus en Loka naturell och kaffe betalade jag 110 kr. Kan verkligenrekommenderas.
Senaste Moderatlunchen: Gåsamiddag med njutning.
Tidigare bloggar om Moderatluncher:

Moderatlunch på nya Dannegården, 11-08-26,
Söderslättsproducerat, 11-05-18,
Två Trappor, 11-03-31,
Två Leijon, 11-01-24.

Svensk Kontorshygien

bertilius — Tue, 14 Feb 2012 07:07:28 +0000

Den svenska versionen av The office – Kontoret, har startat som serie på TV 4 på måndagskvällar i åtta veckor framåt. Henrik Dorsins karraktär Ove från Solsidan dyker upp som kontorschef på Svensk kontorshygien. Ett företag med minst sagt många udda personligheter.
I första delen får Ove Sundberg (Henrik Dorsin) i uppdrag av ägarna genom sin chef Idun Falkenberg (Lisa Linnertorp) att skära ner på kostnaderna vilket innebär att han måste sparka en anställd. Valet står mellan den tråkiga Lennart och den trevliga Janne och för Ove är det inget svårt val. Men lagen om anställningsskydd sätter käppar i hjulet. Säljaren Viking (Björn Gustafsson) har fått ett höj- och sänkbart skrivbord som han höjer och sänker hela tiden till kollegan Erik Lundkvists (Kim Sulocki) stora irritation. Men han löser det med hjälp av en “pakt” har har med
receptionisten Therese Johansson (Sissela Ben).
Det är dessutom Lennarts födelsedag och alla på kontoret skramlar till en present.
Det är vad som händer och vid dagens slut är Ove Sundberg, trots alla motgångar och misstag, ännu mer övertygad om sin egen förträfflighet som kontorschef.

Verksamheten ser mycket verklighetstrogen ut och Svensk Kontorshygien har följriktigt en egen hemsida där man kan beställa produkter som Luxury Soft och Premium Hair & Body Exklusiv Mini.

Den enda kritik jag har är att avsnitten kunde ha varit längre, med reklam och allt blir den effektiva tiden under 20 minuter! Och så måste man få se mycket mer av Sissela Benn!

TV-programmets hemsida, Företaget Svensk Kontorshygiens webbsida.

En fantastisk debut

bertilius — Sat, 11 Feb 2012 09:53:44 +0000

Ja, det gör verkligen Sara Beischer med sin bok “Jag ska egentligen inte jobba här”. Den är alldeles ny, den kom ut för en månad sedan på Ordfronts förlag. Inte trodde jag att en så bra bok skulle komma därifrån. Sara skriver om “Moa Bengtsson” som flyttar till Stockholm för att bli skådespelare. Det är främst teatern som lockar henne. Men hon måste försörja sig och hoppar in som vikarie på äldreboendet Liljebacken. Bara för en tid alltså. Det blir en upplevelse för henne. Men hon lär sig sitt jobb och snart är det hon som introducerar nya vikarier. Samtidigt kämpar hon på allt vad hon kan för att komma in på en en teaterskola. Hon beskriver allt hon upplever, både stora glädjeämnen och besvikelser, utan sentimentalitet. Sara Beischer är en mycket duktig författare.
Jag blir förvånad över hur svåra patienterna är både fysiskt och psykiskt, ibland får jag för mig att de driver med personalen. Kansle av ren elakhet. En elakhet som väl då kommer av den ensamhet och tristess som många av de gamla troligen lider av med känslan av att vara i “dödens väntrum”. Men av personalen krävs alltid tålamod och vänlighet, även om de blir utskällda och får blåmärken. Många blir nästan heroiska om än mänskliga i Beischers beskrivning.

Sara Beischer är 28 år och bor i Halmstad. Hon är gymnasielärare i svenska och religion. Sedan 2002 har hon i perioder arbetat som vikarierande vård biträde inom äldreomsorgen.

Recensioner:
Elin Grelsson i GP:” En oförskönande debut om byråkrati och människovärde“,
Paulina Helgeson i SvD:” En studie i medkänsla“,
Ulrika Milles i DN: “ Moas kamp påminner både om flickböcker från tidigt 1900-tal och klassiska hästböcker“,
Presentation på Bokförlaget Ordfront,
Intervju med Sara Beischer.

Den sjungande trappuppgången

bertilius — Thu, 09 Feb 2012 16:06:25 +0000

32 personer från Lindängen i Malmö ska lära sig att sjunga tillsammans i en operakör. Hela ålderskalan är med 16 till 82 år. Även mammor och papper med barn utan barnvakt vilket blir en utmaning att bemästra. En annan är att en del av den ursprungliga “laguppställningen” på 32 personer, från sopraner till basar, inte vågar komma. Nya måste rekryteras så att kören blir fullständig.
Stor dramatik, Linda och Tony Bengtsson, som är nära att förlora sitt barn, två månader före tiden, dock med lycklig utgång, och en vecka efter förlossningen är båda tillbaka i kören och sjunger!
Erling Fryde, 62 år, nybliven pappa, slits mellan familjen och kören. Familjen offrar han aldrig hur mycket han än älskar kören.
Lena Ekman Frisk, från Musikhögskolan i Malmö, växlar mellan glädje och förtvivlan. Hon har ett engagemang till tusen och får hjälp av deltagarnas entusiasm även när det är motgång.
Det blir en hemlig utflykt flykt från Lindängen till Malmö Arena och där inför 10 000 åskådare och lyssnare sjunger de MFF hymnen. Solosångare är allas favorit Fernando Concha! Mäktigt och en berörande upplevelse för alla.
“Ja, vi älskar Malmö FF. Ja, vi brinner för vårt lag”. Det sjöng “Den sjungande trappuppgången”, den nybildade kören på Malmö Arena.Vilket fantastiskt TV program På SvT i kväll. Vilken prestation av Lena Ekman.
Här finns en teambildning som även den dyraste management konsult skulle avundas.
Programmets hemsida.
Intervju med Valentina Öberg: “blev jag vald till stämledare för sopranerna och då kände jag mig riktigt stolt“.
Artikel i Sydsvenskan: “Lindängen – en stadsdel det sjunger om“.

Sunset Park

bertilius — Wed, 08 Feb 2012 08:46:50 +0000

Paul Austers senaste bok “Sunset Park” blir en stor besvikelse för mig efter att ha läst hans två föregående. Trodde aldrig att jag skulle lägga ifrån mig en av hans böcker utan att läsa den till slut. Två tredjedelar blev det.
En mycket detaljerad beskrivning av ett antal personer vars anknytning är förläggaren Morris Heller och hans första, Mary-Lee och andra hustru Willa Parks, sonen Miles Heller och dennes minst sagt udda kontakter i New York som han kort sammanbor med i ett ockuperat hus i Sunset Park. Willa Parks har en son Bobby, en motsats till styvbrodern Miles. De både älskar och hatar varandra.
Medan de promenerar längs en liten väg bråkar de. Miles ger Bobby en knuff så att han faller ut på vägen och blir ihjälkörd av en lastbil. Det kommer att betraktas som en olyckhändelse.
Men Miles har händelsen mycket hårt. Och blir aldrig förlåten av sin styvnor.
Miles Hellers riktiga mor Willa, som inte fött honom, och hans köttsliga mor Mary-Lee, som spelade rollen av en exotisk främling. Hon försvann när han var 6 månader gammal. Hon var gift med Flaherty som hade viss kontroll över hennes supande. Han hade en dotter Margie. De skildes och Mary-Lee gifte sig med Simon Korngold, producent för lågbudgetfilmer. Deras äktenskap varade.
Det finns många och långa sidor om baseboll: Cletus Elwood “Boots” Poffenberger, till exempel. Jack Lohrke: hela texten är tagen från Wikipedia. De är autentiska men helt ointressanta. Utfyllnad.
Uppseende värt är att alla figurerna ser eller refererar till William Wylers film ”De bästa åren” från 1946, som bearbetar andra världskrigets trauma. Någon annan skriver en doktorsavhandling om andra världskrigets inflytande på Hollywoodfilmen. Det förlorade Amerika är den röda tråden genom deras saknad.

Recensioner:
Martina Lowden i DN: “Något håller på att hända med Austers författarskap,
Jesper Olsson i SvD: “Paul Auster ser ingen ljusning“,
Mikaela Blomqvist i GP: “Lämnar trots allt ett lätt obehag efter sig“,
Nils Schwartz i Expressen: “Dags för en solnedgång?.

Egna bloggar om tidigare lästa böcker av Paul Auster Osynlig och Mannen i mörkret. Här fanns gåtorna, svindeln och lekfullheten i den austerska romanen när den är som bäst. I Sunset Park finns minimalt av detta. Kan han komma igen?

SvTs nya dramasatsning “Trettio grader i februari”.

bertilius — Tue, 07 Feb 2012 08:11:35 +0000

Inledningen var verkligen bra och får mig att vilja se fler avsnitt. Men så är det också Anders Weidemann som står för idé och manus till dramaserien “Leende guldbruna ögon” som jag verkligen gillade och skrev om för nästan precis fem år sedan (Hänförande dansbandsfilm på SvT).
Glenn (Kjell Wilhelmsen) är 45 år och tycker att det är dags att gifta sig och skaffa barn. Han är inte så attraktiv på äktenskapsmarknaden. Han blir nonchalerad på speed-date och börjar chatta med ett fejkat foto. Han lockar en kvinna från Thailand och åker sedan dit. Där träffar han thailändska Oh (DoungJai “Phiao” Hiransri), som hjälper Glenn att leta efter sin dröm: någon att bilda familj med.
Efter att ha fått en stroke gör sig Joys (Hanna Ardéhn) och Wildas (Viola Weidemann) mamma Kajsa (Maria Lundqvist) av med både jobb och hus hemma i Sverige, och köper en bungalowby i Thailand. Nu ska hon och barnen äntligen sluta bråka. De letar efter byn Happiness från vilken de alla har underbara minnen.
Majlis (Lotta Tejle) övertalar sin man Bengt (Kjell Bergqvist) att åka till sitt älskade Thailand. På flygplatsen blir hon haffad för snatteri i en parfymaffär.
Thailändaren Chan (Thomas Chaanhing) har bestämt sig för att återvända hem och träffa sin son Pong (Sanong “Love” SudLa). Tyvärr hittar han honom i en knarkarkvart.
Programmets hemsida på SvT.